Sanningens ord
I rummet brevid sitter Jocke, Vickor och Robert (som också bor här) och spelar tv spel och varannan sekund skriker nån något i stil med...
"jajajaja, koom igen" "fan vad jag äger er" "Neeej" "vilken snygg räddning" "fan va fuskigt, men jag bjuder väl på det" "vilken räddning" "fan va snyggt, såg ni?"osv, ja ni hajjar.
Sprang just ner till köket för att hämta ett glas cola, kikar in i vardagsrummet och ser mamma och Thomas sitta tätt intill varandra med filt, film massa ljus och vin.
Medans jag sitter här helt alone på mitt rum och skriver lite skit i bloggen!
Så i och med detta har jag kommit fram till att jag måste vara familjens ensamvarg, den utstötta, den udda!
Det är inte lätt med sant!
Vindssnurra* ska det självklart stå, klantigt av mig. herrå!
Nej, du är inte utstött, du är min lilla korv. För evigt! =)