lite blod och lite tårar

Och så var min ledighet slut. Imorgon börjar jag jobba igen, jobbar då en vecka i sträck. Lite blandade känslor men det är bara att kämpa på och bita ihop, snart är jag ledig igen. 

Den här lediga dagen har spenderats med både kusin och syster. 
Började dagen med en promenad med Alexandra. Vi gick förbi sjukhuset för att jag skulle lämna blod. Det behövde kolla upp och göra tester. 
Något barnmorskan sa åt mig att göra strax efter första besöket hos henne. Något jag har dragit ut på och glömt bort. Jag hatar sprutor och nålar.
Tog med mig både Alexandra och lilla Jolie in i provrummet när det var min tur. När han började förbereda med provrören osv så kom tårarna. Höll Alexandra i handen. Haha. Alltså jag skrattade högt åt mig själv efteråt. Och sa även att "jag blir 25 år, ska föda barn och gråter över detta" men det kan inte hjälpas och jag blir alldeles tung i huvudet och det känns som jag ska svimma av att bara titta på en spruta.
Så skönt att ha de ur värden även om jag nu tycker att det var onödigt att dra ut på det i alla dessa veckor. Men som sagt, jag lider nog av sprut-fobi. 

Har även ätit och fikat på stan, även idag. Haha. Denna gång med Anna. Vi tog igen lite förlorad tid och myste inne i affärer och café medan det regnade utanför. 

Nu börjar ögonenlocken åka hiss. Ska ta en dusch och sen sova. Upp och jobba imorgonbitti som sagt så det gör ju inget om man somnar tidigt.

Hej så länge... 


PS. Jag saknar redan min kropp och jag är bara (snart) i vecka 22. Det är mycket man får och kommer få stå ut med. Men det är så värt. Tänk att han och jag kommer att ha vår egna lilla familj. En lustig och alldeles underbar tanke. 

Kommentarer
Postat av: Elin Löwstedt

Jag är/var också galet nålrädd. Men det har faktitkst blivit bättre efter gravidtet och förlossning. Så mycket nålar en fått handskas med (tog en hel del extraprover då mitt järnvärde var kasst)... Och nu kan en ju inte visa sin rädsla så den förs över på barnen!

Hoppas det blir likadant för dig <3

Postat av: Linn

Då är jag alltså inte ensam. Men tror som du säger att det blir bättre. Att den smärtan över en liten blå inte går att jämföra med smärtan som komma skall....👶 och gissa hur rädd jag är över det? Tur att det är ett tag kvar 😅 en sak i taget 😬👊👍✊

2015-05-21 @ 09:24:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback