Linn | mamma till S

Minns inte exakt när, vet att jag skrivit ett inlägg om det här i bloggen. Tror det var för kanske tre veckor sendan den första tydliga sparken kom. Nu sparkar hon på varje dag. Jag fick beskedet på att jag var gravid genom att ta ett och två graviditets test. 

Vilken vecka var du i då? 
Då var jag i vecka 8. När min mens var ungefär fem dagar sen kunde jag inte hålla mig och gjorde ett test. 

Hur reagerade du när gravtestet var positivt? 
Den paniken och den pulsen och den lyckan. 

Även om jag visste att detta skulle kunna ske, så blev jag ändå så chokad. En sån lustig känsla i hela kroppen. Alla tankar. Nu var det på riktigt. En bebis växte i min mage. Va? Nej? Herregud. Vadå ska vi ha barn? Vad har vi gett oss in på? Helt underbart. Vad gör jag nu? Vågar jag? Typ så gick tankegångarna i mitt huvud just då! 

Hur berättade du för din partner att du var gravid?
Det var sent på kvällen och Chrille var på väg hem från sin träning. 

Han fyllde år ett par dagar senare. Planen var att vänta tills hans födelsedag med att berätta det. Ångrade mig dock väldigt omgående. 

Slog in stickan och sa att han skulle få en tidig födelsedags present.

Var det planerat?
Chrille har varit redo länge än mig och sagt sen två år tillbaka att han längtar efter barn. Jag har alltid längtat men var väl inte riktigt där än. 

Det senaste året har jag dock drömt om en bebis, smyg tittat på bebiskläder och längtat efter att ha en egen liten familj. 

Så vi bestämde oss för att sluta med preventivmedel och lät det komma när det kommer. Så, ja det var planerat.

Hur lång tid tog det för dig att bli gravid? 
Blev gravid på tredje månaden efter att ha slutat med mina p-piller. 

Var du orolig för missfall? 
Faktiskt inte. Visst fanns det alltid i bakhuvudet och jag hade läst om hur vanligt det tyvärr är. Dock så försökte jag att inte fokusera så mycket på det utan att istället tänka på att det kommer att gå bra och var (är) försiktig med med sådant man ska undvika/ tänka på som gravid och tog det på största allvar från dag 1. 

Vem i er närhet fick veta nyheten först? 
Min kusin Alexandra. Ringde henne ganska omgående efter jag plussat. Fick sån panik och ville prata med någon. Kändes skönt att ringa henne eftersom hon precis genomgått samma resa. Hann knappt öppna munnen innan hon tar orden från mig. Ett litet lycktop från hennes sida och någonslags panikartad ångest från min. 

Hur gick ni ut med det officiellt?

Efter att ha berättat för närmsta vänner och familj, vilket vi gjorde väldigt tidigt. Så kände vi sen att det var fritt fram att släppa bomben för "alla". Vi ville ju att alla skulle veta :-) så redan i vecka 13 så la vi båda ut det officiellt på instagram och även här i bloggen. 

Känner du dig redo att bli mamma? 
Både ja och nej. Men mest ja. Är så redo, färdig och längtar så jag spricker. Men blir man någonsin redo? Jag känner mig i alla fall så redo som just jag kan bli. 

Har ni lätt för att komma överens om namnen?
För kanske två år sedan var just namnet Selma uppe på tapeten. Ett namn vi båda tyckte väldigt mycket om. Ett pojknamn hade vi dock inte. Vi krigade varje dag fram tills vi fick reda på bebisens kön. Vi försökte hela tiden att få över den andra för att hålla med om att ens eget namnförlag var det bästa. 

En vecka innan ul så la vi pojknamnen på hyllan och bestämde oss för att ta tag i den biten om det var en pojke. Vilket inte behövdes då det var så sjävklart att hon skulle få heta Selma. Även om jag tycker det finns så mycket fina flicknamn men det var inget att diskutera. Det blir en Selma. Värdens finaste namn i våra öron. 

Det känns. Nu börjar det även att kännas tungt. Jag känner mig osmidigt. Jag känner mig tjock. Jag känner inte igen min kropp. Det är inte bara magen som växer. Det händer nya saker varje dag med att ha en växande bebis i magen. Det sparkas, jag har halsbränna, ömma bröst, ständigt kissnödig, anfådd över ingenting, trött, lite humörsvängningar och så vidare. Så svaret är att det känns. Samtidigt så känns det helt underbart, overkligt och längtan är olidlig. 

Hur länge ska du vara föräldraledig?
Så långt har vi inte kommit än. Men svaret får väl bli att vara ledig så länge som vi har råd och möjlighet. 

Vilken vecka syntes magen i? 

Minns inte i vilken vecka. Vet dock att jag fick mage väldigt tidigt, kanske mellan vecka 12-14. Ändå är det inte förns nu som främmande eller ovetande människor kommer fram och säger grattis eller frågar vilken vecka jag är i ex. 

Vad var det första inköpet till bebis? 

Jag och Chrille hade kommit överbens om att inte köpa något innan vecka 12. 

Dock hade han svårt att hålla sig och kom hem med det första bebis kläderna. Ett sett med byxa och body från newbie. 

Även han som varit mest shoppingsugen på bebis saker överlag under graviditeten hittils. Konstigt nog, för mig har det kommit nu mer i slutet. Innan kändes det nästan bara lite lusigt. 

Spydde du mycket? 

Svar nej. En spya eller ett par på raken, fast på samma gång (lite mycket info?) så alltså bara vid ett tillfälle. 

 

Var det någon favoriträtt som ändrades? 
Nej. Tycker om det jag alltid gjort. Äter detsamma som innan bara det att suget är här oftare. 

Har du fått bristningar? 
Nej det har jag inte fått, inte än. Hoppas (såklart) att jag slipper. 

Trodde du att det var en pojke eller flicka? 
Hade upprepade bebis drömmar det tidiga veckorna. I varje dröm födde/ hade jag en pojke. Har alltid sett mig själv med en flicka, innan jag blev gravid. Alla "tester" visade pojke. Så trodde mer på pojke även fast jag någonstans ändå kände på mig att det var en flicka. 

Vad hoppades du på? 
Jag är väldigt anti att hoppas på ett kön. Jag hoppades på att få en bebis. Men jag har alltid sett mig själv som en "flick-mamma" men hade blivit exakt lika glad över om barnmorskan sa att vi skulle få en flicka som pojke.

Sen måste jag erkänna att om jag skulle ha tre barn och redan ha två pojkar respektive två flickor så skulle jag hoppas på att den tredje var av det motsatta könet, även om det inte är det viktigaste. 

Hur mycket har du gått upp i vikt? 

Pass! Eller nej, varför är det så känsligt? Jag har gått upp nästan tio kilo. 

 

Hur vill du att din förlossning ska se ut? 
Jag har inte tänkt så långt än. 

Planerar att gå på en förlossningskurs på BB i augusti. Då hoppas jag på att kanske känna mig mer förberedd på vad jag vill och inte vill. 

Det jag kan säga nu är bara att jag vill föda vaginalt. Sen funder jag dagligen på hur den här bebisen ska ut ur min kropp och hur ont det kommer att göra. Och jag försöker att fokusera på att inte dö av tanken.