min förlossnings berättelse del 1
Tisdagen den 29 september var som vilken vanlig dag som helst. Jag och Chrille hade varit iväg och handlat lite saker till hemmet. Han borrar upp en blombräda i köket och jag lagar potatis och purjolöks soppa till middag. 
Inga konstigheter eller känningar alls om att det skulle vara på gång snart. Om någon frågade mig om jag hade börjat få förvärvar så svarade jag nej. Visste inte ens hur en förvärk skulle kännas.
Nu dröjer det inte länge tills jag vaknar upp helt svettig av all värme och nu var värkarna starkare och gör ont.
Jag började att klocka min första värk 03:09 och inser att dom kommer mer sällan än vad som ska för att vi ska åka in. Dom anser att värkarna ska komma var tredje minut medan mina kom ungefär var femte minut.
Inga konstigheter eller känningar alls om att det skulle vara på gång snart. Om någon frågade mig om jag hade börjat få förvärvar så svarade jag nej. Visste inte ens hur en förvärk skulle kännas.
Det blir kväll och vi kryper upp i soffan i vanlig ordning. Vi pratar om att "alla andra" får barn nu utom vi.
Klockan blir snart läggdags och paradise hotell är snart slut. Och någonstans där mellan säger jag till Chrille att jag tror jag känner av lite molande mensvärk. Varken han eller jag tar det på allvar då jag var säker på att jag inbillade mig, hade säkert blivit så påverkad av bebisarna som föddes på min instagram. Det dröjer dock inte länge tills jag förstår att jag faktiskt har ont, att det vore skönt med en värmekudde på magen.
Sitter då i soffan med värme på magen och byter sen ställning och lägger värmen på ryggen då smärtan även satte sig i ländryggen.
Efter PH så kryper vi ner i sängen, värmekudden är med och jag somnar.
Vaknar upp nån timma senare och "mensvärken" är kvar. Det gnor nu på mer än innan, springer upp och mickrar på kudden igen och kryper ner i sängen.
Nu dröjer det inte länge tills jag vaknar upp helt svettig av all värme och nu var värkarna starkare och gör ont.
Tar mig en dusch och spolar varmt vatten på magen och ryggen. Kan inte hålla tårarna inne och gråter av smärta och rädsla, väcker Chrille som kommer in på toan helt yr vaken och förstår inte halv sju. Han hjälper mig iaf ut ur duschen och säger att vi ska gå och lägga oss. Inte en chans att jag skulle kunna somna nu, det gjorde på tok för ont. Chrille företod inte att det var på G och går faktiskt och lägger sig igen.
Jag tar bort mitt avskavda nagellack mellan värkarna och börjar inse att det kanske är dags snart.
Går upp på övervåningen och gråter, tycker synd om mig själv och är så rädd för vad som komma skall.
Efter ett tag ropar jag upp Chrille, blev irriterad över att han låg där och sov. Jag ville ha stöd. Under detta så googlar jag på "när man ska åka in till förlossningen". Fast än jag var så påläst innan så gömde jag allt just då. Laddar ner en värkapp och börjar nu klocka mina värkar.
Efter att ha klockat värkarna i drygt en timma så googlar jag upp telefon numret till förlossningen. Tyckte de var pinsamt (på något konstigt vis) att ringa. Men det gjorde jag ändå och berättade hur jag mådde. Barnmorskan bad mig dock att stanna hemma och ta värktabletter och lägga värme på magen och försöka sova. Blev det värre skulle jag ringa igen.
Allt det där hade jag ju redan gjort och sova gick inte. En timma senare så klättrade jag nästan på väggarna och hade jätte ont. Ringer igen och vi är välkomna in. Chrille sover med ett halvt öga på soffan och bokstavligen talat studsar upp och blir chockad över att vi faktiskt ska åka in. Han menar på att vattnet har ju inte gått och var så inställd på det och trodde inte det kunde vara på G annars. Han springer sen runt som en förvirrad höna och plockar ihop väskorna, babyskyddet och babynestet. Nu var vi på väg och det var kolsvart ute och den bilresan, den var inte att leka med. Hade så sjukt ont och det var jätte jobbigt att sitta ner och ta värkarna. Chrille blev jätte stressad men fokuserade på vägen medan jag på smärtan.
Där slutar jag just nu, då del två blir när vi är inne på förlossningen då inlägget inte ska blir alldeles för långt och att jag har en hungrig tjej bredvid mig.
Kommentarer
Trackback