Linn | mamma till S

Igår kom vi hem och den känslan är ju så speciell. Precis som förra gången, var de lika mäktigt denna gång att lämna BB och rulla hem bilen med en ny liten familje medlem i. 

Första natten hemma har gått bra. Bara jag som haft svårt att sova ordentligt. Så mycket i huvudet så de var svårt att komma till ro helt enkelt. 

Gårdagen var ändå bäst. Topp fem bästa dagarna i mitt liv. Alltså att få träffa Selma igen, som blivit så stor så snabbt. Som sprang mot oss och skrek av lycka och sa "heeejjj mammaaa, heeejjj pappaaa" och bokstavligen slängde sig i famnen på oss och skakade av lycka, hon pussades och höll hårt runt halsen. Kunde såklart inte hålla tårarna inne. De var så underbart. Så liten men ändå så stor. 

Hon säger även hej Vilma och vill gärna ge henne napp och filt. Näe, underbara ungar och dom är mina! 

De var så mysigt imorse också när alla fyra låg i sängen och drog oss. Sånt man längtat till under graviditeten men kändes som om den dagen aldrig skulle komma. 

Har engentligen massor jag vill blogga om, men avslutar här, nu. 

Kommer mer sen, nu passade jag på attuppdatera medan bebisen är nöjd bredvid och Chrille är ute med Selma i vagnen så även hon får sova. Kanske ska jag passa på att göra detamma? Känns ju som att man blivit överkörd av ett tåg så kanske vore skönt med lite vila. Längtar dock efter dagen jag är helt läkt, blir så hetsig när jag kommer hem. Vill fixa massor och ut på mysiga promenader men får knappt lyfta Vilma så nu blir de lugna dagar framöver.