Nojig

Nu sitter jag hemma hos Chrille helt ensam och övergiven, men datorn i knät. Trode jag skulle vara med honom ikväll, men nej! Han är på väg till Sthlm där han ska ut, fan det känns inte bra. Men jag är nojjig, jag vet. Klart han ska få gå ut och roa sig, nooot. Kom hem! Hehe, aja jag får väl försöka sova ändå. Hatar att sova själv, speciellt hos honom, gud vad jag tycker synd om mig själv. Jag är 18 år jag vet och inte 2, men det kan inte hjälpas att jag känner så här. Äsch, vi hörs imorgon helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback