min förlossningsberättelse

Vid 06.30 gick jag upp för att kissa i vanlig ordning. Märker då blod på pappret, blod i underlivet och graviditet går inte hand i hand så smyger upp för att inte väcka de andra och ringer sen förlossningen i Nyköping. 

De ber mig att åka in för en kontroll men barnmorskan i telefonen säger även att de troligtvis kan vara ett tecken på att något är på gång och säkerligen inget att oroa sig för. Hon berättar även att vi kan räkna med att få åka hem efter de. Vilket jag redan räknat med. Fanns de alltså en liten chans att få stanna kvar och att de var på gång? Väcker sen Chrille, ringer mamma som kommer för att passa Selma. Packar bilen med våra väskor och babyskyddet, ifall att. 
På plats så undersöker de mig, konstaterar snabbt att allt ser bra ut och att vi kan räkna med att åka hemåt. Något sånt. 
Jag frågar dock om vi kan få göra ett ultraljud, då vi hade tid (fredagen) dagen efter för tillväxt ultaljud då min BM trodde bebisen var storleken större. Medan vi ändå var på plats och hade barnvakt. De fick vi och jag lägger mig med magen i luften och kikar på den svart/ vita skärmen. Barnmorskan mäter varenda kroppsdel, flera gånger om. Vi sitter tysta och jag var inte de minsta nervös. Efter ett tag berättar hon att bebisen i min mage förväntas väga 4,9 kilo. Jag säger sen något i stil med att "nu börjar jag gråta" hon säger sen att den inte behöver vara så stor utan kan även uppskattas till 4,2 eller 4,6kg. Jag slänger mig upp från sängen, ställer mig på alla fyra och hyper ventilerar. Ber om något att spy i, vilket jag aldrig gjorde men de var nära. Jag fick verkligen sån ångest, jag sa att jag ångrat mig och ville inte ha ut bebisen. Alla förstår ju vilket håll hon skulle ut, så hennes beräknade vikt var inget en redan livrädd, gravid tjej ville höra. Efter barnmorskan lugnat ner mig, berättat att de inte gör stor skillnad då huvudomfånget oftast är detsamma så skulle de gå bra ändå. Ringde sen mamma och Ida som även dom lugnade mig en stund. Tanken på att bli snittad, skrämde mig med så jag kände bara sån ångest över vad som komma skall. Men nu var de iaf dags för oss att bli igångsatta, jag kunde inte riskera att Vilma skulle gotta sig i magen och jag skulle behöva gå över tiden mer och hon skulle bli ännu större. 
Fick min första dos vid 12.00 någonting. En spruta med vätska i munnen, som smakade absolut ingenting och vi var igång! 

Kände såklart inget med detamma utan denna process kunde ta ett tag tills värkarna skulle starta. De var en solig dag och lunchdags så jag och Chrille promenerar till ett gatukök en bit bort från sjukan. Vi får i oss en varsinn burgare, mer än så hann vi inte innan jag kände av de första värkarna. Promenaden tillbaka, så har de startat, håller Chrille hårt och stannar upp när värkarna kommer. Men de är absolut hanterbara. 
När vi kommer upp på förlossningen igen, så får jag min andra dos. Mer än så behövdes inte för nu var de igång, på riktigt och jag hade börjat öppna mig. 
Tror jag var öppen 3cm vid de där laget. Jag kämpar på med värkarna och ber om att få ta ett bad. Så vi spolar upp ett bad och visst var de skönt att ligga där, en stund. Upp igen och jag skulle även gå på toa, kommer inte upp från toan då jag blev  likblek och var på väg att svimma. 
Tillbaka till sängen och jag har öppnat mig 5cm. Nu gör de ont och värkarna är längre inte hanterbara, inte ens luftgasen som jag fått där innan hjäper. Jag ber om en epuidral och en läkare kommer sen in och sätter den i ryggen på mig. Efter någon minut så lägger jag ifrån mig lustgasen och känner ett halleluja moment! 
Smärtan var som bortblåst, herregud vad skönt de var. Sist så tog den aldrig, så kände aldrig de jag fick känna nu. Gudsgåva till kvinnorna. Under kanske tre timmar så mår jag relativt bra, behöver lustgasen ibland men till en början så kunde jag blunda en stund eller leka med telefonen. Jag tyckte de gick fort ändå, helt plötsligt var jag öppen 8cm. Inte långt kvar nu, tänkte jag. Kanske får jag krysta ut den här bebisen snart och allt är över. Där någonstans så har jag haft värkar i kanske 7 timmar och börjar se ljuset i tunneln. 
Där någonstans så får jag även feber frossa utan dess like, fryser helt galet mycket och hackar tänder. Epuidralen känns längre inte helt fantastisk och värkarna gör sig nu påminda och trycket neråt är snart olidligt. 
Jag kämpar på igen med febern i kroppen som höll i sig ända tills de var över. Öppnar mig ändå relativt fort och efter ytterligare en timma eller två så är jag 10cm öppen. Äntligen tänker jag då! Under den här tiden har jag varken fått äta eller dricka, så var så törstig efter all lustgas och hungrig efter att inte fått stoppa något i magen på tio timmar. Varför, var för att om jag skulle behövas snittas så skulle jag vara fastande. 
Varför de trodde att ett ev snitt skulle ske, var för att de konstaterade att bebisens huvud var ruckbart och inte trängt ner ordentligt. Jag sa till barnmorskan att jag var livrädd för ett kejsarsnitt, hon peppade mig med att de trolitvis inte skulle behövas men att jag ändå inte fick äta eller dricka om de skulle bli så. Hon lät ändå ganska övertygande så jag var inte orolig för ett snitt. Nu hade jag varit helt öppen i en timma eller mer. Smärtan var olidlig och jag bokstavligen skrek i lustgasen och önskade att allt var över. Blir undersökt igen och inget händer, huvudet ligger inte som de ska så de skulle vara omöjligt för mig att krysta ut henne. En läkare kommer in och även hon konstaterar att de blir en snitt. 
Min störta mardröm, jag var så himla rädd. Grät hysteriskt och ville bara försvinna från min egen kropp. 
Snabbt gick de och jag rullades helt plötsligt ut från rummet. Hade massa folk omkring mig som drog iväg mig till operations rummet. Tog några värkar på vägen och skrek av smärta. Hackade tänder och skakade av feberfrossan och rädslan över att de skulle skära upp min mage och jag kunde inte påverka de.
Jag kollar Chrille djupt i ögonen och säger att jag vågar inte. På plats i operations salen så var de precis som på film. Vitt, sterilt och utan fönstrer. Massa lampor och läkare i blå kläder. Jag får massa saker i armarna, dropp och ja, jag vet inte vad de var som hänge fast i mig. Fick dricka en äcklig shot som smakade kallsup sen drog de iför ett skynke stax nedanför brösten så jag inte skulle se något. De ger mig bedövning och frågar sen om jag kände något (medan de drog en kniv mot magen) jag svarade ja, fast jag knappt kände något. Eller jag kände, men de gjorde inte alls ont. De väntade nångon minut och upprepade de, jag sa igen att jag kände av. De var bara för att dra ut på de, jag var aldrig redo att de skulle börja dra kniven i min mage. Men de hade de redan gjort. Jag kollar Chrille i ögonen som står framåtlutad över mig, bara stirrar i honom. Livrädd och kände sånt obehag. Jag hade inte hunnit förbereda mig på detta, de gick så fort. Även om de inte gjorde ont, så kände jag vad de gjorde där bakom de blå skynket. Kände när hon kom ut, eller plockades ut ur magen. Kände hur de drog i skinnet medan de sydde ihop mig. 
Väntade även på de första skriket och där kom de. Jag blev lugnare. Hon var ute och hon lever. En barnmorska torkar snabbt av henne, lindrar in henne i en handduk och visar upp henne. Chrille gråter som ett litet barn och säger att hon är så fin. Jag är mest i chock och kände mig tom och kunde inte ta in så mycket, samtidigt kände jag mig så lycklig. 
Chrille följer med barnmorskan till ett annat rum där navelsträngen ska klippas och Vilma ska mätas och vägas. 
Och där får jag ligga kvar, vänta på att bli sydd. Eller på att bli färdig sydd, de tog sån tid, tror de höll på en hel timma. Kräktes gjorde jag även där emellan och stirrade rakt in i väggen, skakade som ett löv av den där febern och tyckte bara så synd om mig själv. Ville ju vara med Chrille och Vilma. Efter ett tag så kommer de tillbaka, berättar att hon kom ut 21.26 var 53cm lång och vägde 4605g. 
Sen försvann de igen, vet dock inte vad som var på tur då men jag blir sen själv inrullad på uppvaket. Där ligger jag i mörkret och klockan är runt 23. Säger till mig själv att "du är bäst, du klarade de" var så himla lättad. Hon var ute och jag hade precis genomgått min största rädsla. Även genomgått hela förlossningsarbetet i nio timmar och blivit igångsatt (som även de var en stor rädsla för mig).
Strax där efter kommer iaf Chrille in med Vilma till mig. Hon tar bröstet och jag känner mig som sagt som värdens jävla super women. Klockan tickar och jag ville så gärna ringa mamma. Men telefonen var på rummet, visste hur orolig hon var. 
Hur som. Vid 00.00 tiden så rullas vi in på BB, får den berömda brickan med smörgåsar och Pommac. Sover inte mycket den natten, utan kunde inte sluta stirra mig blind på min andra dotter, helt perfekt och underbar. Tänk att hon låg i min mage. Tänk att hon var ute nu. Den känslan är obeskrivlig och fantastiskt. Njöt av de- nuet innan jag tillslut fick lite sömn. 
Dagarna på BB var tuffa. Jag upplever att de inte går att jämnföra smärtan i kroppen efter att föda vaginalt/ med snitt. Första dagen var såklart värst. De gjorde iprincip ont att prata. Men de blev som tur var bara bättre och bättre för varje dag som gick/ går. På Tordagen den 17/8 föddes hon och på söndagen valde vi att åka hem. 
Bästa hemresan någonsin, att få lämna sjukhuset och ta med oss vår bebis hem till en erfterlängtad storasyster. Nu är familjen komplett och jag känner mig lyckligt lottad som fått två så fina tjejer. Nu spelar lixom inget annat, någon roll alls. Nu är de bara jag och min familj, vi kan lixom knyta igen den här säcken nu. För nu blir de inte bättre än såhär. 

Godnatt på er, hoppas ni orkade läsa :-)

♥ /Linn

de rullar på

Och så ligger vi i sängen och alla sover utom jag, en klassiker. 

Dagarna flyter på här hemma och vi tar de lugnt. Idag har Chrilles mamma varit och hälsat på. 
Allt fungerar överraskande bra. Amningen, Vilma sover sig igenom dagarna och är nöjd, Selma visar ingen tendens till svartsjuka utan verkar tycka om sin lillasyster, jag mår bättre för varje dag som går och Chrille är hemma med oss i tre veckor till. Jag ska inte klaga på livet just nu ändå! 

Imorgon har de gått en vecka sen vi åkte in och Vilma kom till världen. Då tänkte jag skriva ner hela förlossnings berättelsen innan jag helt glömmer och raderar den historian från mitt huvud. 

Idag fick Vilma testa att gymma för första gången, såklart för liten och helt ointresserad men ville testa. Hon tappade nappen och Selma var snabb på plats och stoppa in den i munnen på henne. 
Visst är gymmet fint föresten? 
De fick jag (hon) av tjejerna på min baby shower :-) 

♥ /Linn

få komma ut

Idag var vi ute hela familjen tillsammans, en kort promenad till lekparken och tillbaka. Men de var helt lagom och så skönt att få komma ut en stund. 


Selma ville köra vagnen.

Annars då? 

Jo, mjölken har runnit till och jisses vilka meloner. Japp, de kan jag verkligen bjuda på. Då amningen aldrig kom igång och funkade sist så är detta helt nytt för mig med knöliga bröst och ökad volym. Kände dock till de såriga bröstvårtor och aj, vad ont de gör. Men ser fram emot att de ska släppa snart. I övrigt så blir hon mätt och belåten och de känns skönt. 

♥ /Linn

första dagen hemma

Hej du soliga, underbara måndag! 


Igår kom vi hem och den känslan är ju så speciell. Precis som förra gången, var de lika mäktigt denna gång att lämna BB och rulla hem bilen med en ny liten familje medlem i. 
Första natten hemma har gått bra. Bara jag som haft svårt att sova ordentligt. Så mycket i huvudet så de var svårt att komma till ro helt enkelt. 

Gårdagen var ändå bäst. Topp fem bästa dagarna i mitt liv. Alltså att få träffa Selma igen, som blivit så stor så snabbt. Som sprang mot oss och skrek av lycka och sa "heeejjj mammaaa, heeejjj pappaaa" och bokstavligen slängde sig i famnen på oss och skakade av lycka, hon pussades och höll hårt runt halsen. Kunde såklart inte hålla tårarna inne. De var så underbart. Så liten men ändå så stor. 
Hon säger även hej Vilma och vill gärna ge henne napp och filt. Näe, underbara ungar och dom är mina! 
De var så mysigt imorse också när alla fyra låg i sängen och drog oss. Sånt man längtat till under graviditeten men kändes som om den dagen aldrig skulle komma. 

Har engentligen massor jag vill blogga om, men avslutar här, nu. 
Kommer mer sen, nu passade jag på attuppdatera medan bebisen är nöjd bredvid och Chrille är ute med Selma i vagnen så även hon får sova. Kanske ska jag passa på att göra detamma? Känns ju som att man blivit överkörd av ett tåg så kanske vore skönt med lite vila. Längtar dock efter dagen jag är helt läkt, blir så hetsig när jag kommer hem. Vill fixa massor och ut på mysiga promenader men får knappt lyfta Vilma så nu blir de lugna dagar framöver. 

Jusde. Tackar för alla era komentarer i inlägget under 💓

♥ /Linn

Vilma

Som ni kanske misstänkt så beror min bloggpause på att lillasyster kommit till världen. En förlossningsberättelse tänkte jag faktiskt försöka knopa ihop denna gång. Men inte nu. 


Den 17-08-17 kom Vilma kl. 21.26 med akut snitt och choklade oss med sina 4605kg och 53cm. Mycket bebis att älska med andra ord. 

Vilma är så go med sina stora kinder, pussvänliga läppar och runda armar. Hon sover just nu på Chrille och jag mår okej. Men visst är de annat att läka efter ett snitt. Fått starka mediciner och igår kom jag inte upp på benen. Men idag känns de redan bättre och jag längtar så mycket hem till Selma. 

Igår var hon och mamma dock här och hon sa Vilma så fort hon såg lillasyster och sa sen. Hej så mamma, pappa och Vilma när hon skulle hem med mormor igen. Inte en tår, så jag vet att hon har de mer än bra men saknaden är så stor att jag bölar bara nu när jag skriver de. Men nu ska jag njuta av bebis bubblan. Så mycket känslor och tankar... 

♥ /Linn

big baby?

Idag hade jag tid hos barnmorskan. Allt såg fint ut, tog alla prover man kunde kändes de som. Dagens överaskning var helt klart 1kg minus på vågen, sen förra veckan. 

Sen att magen (alltså min SF kurva) hade dragit iväg och jag följer längre inte kurvan, utan magen ligger sträcket över de normala. Eftersom vi inte kan få upp någon information från min förra graviditet, så minns jag inte vad jag låg på då (bytt barnmorska). Så på fredag kl 11.00 befinner vi oss i Nyköping för ett ultraljud. Där kan dom uppfatta barnets längd och vikt. Men jag är inte så orolig att jag ska föda ut en jätte bebis heller, men självklart ska de kollas upp då de lägger på sig i vikt nu och är hon redan stor är jag inte så sugen på att gå över tiden två veckor, utan då kommer vi planera en igångsättning ganska omgående. 
Dock så var jag minst lika stor förra graviditeten, vägde nästan på kilot detsamma som nu och hade jätte mycket vätska. Vilket också kan påverka magens storlek. Ut kom Selma på 3266g och var 51cm lång. Ska bli spännande att se vad som väntar nu, de är såklart en helt annan person i magen den här gången. Bara jag som har svårt att ta in att hon kanske inte kommer att vara och se ut exakt som sin syster. Men de är den bilden jag har i mitt huvud hela tiden. Men vi får se vad de säger på fredag helt enklet, om inget skett tills dess... 

♥ /Linn

BF

Jaha nehe! Då var dagen här, dagen man räknat ner till i nio månader men ingen bebis än. 


Vi har haft en lugn dag hemma i vanlig ordning (typ). Badat badkar, då jag känt mig stel som en pinne, tittat film och sovit middag. Nu kom vi iprincip nyss in, kändes dumt att bara hållit sig inne en sån fin kväll, fast än energin och orken var = noll. 
Så tog vi faktiskt bilen ner till centrum för att Selma skulle få leka av sig i den stora lekparken, vi har även matat ankorna och handlat. 
Idag åkte hon föresten rutschkana själv för första gången. Hon vill annars alltid hålla handen.

♥ /Linn

ställa om sig

Jaha nehe då går vi och lägger oss då och vaknar upp med BF imorgon. Dags att börja "tagga" övertid. Jag trodde verkligen inte de skulle ske. Som jag skrev tidigare så var jag så inställd på att hon skulle komma helgen som var. 


Med tanke på att; 
•På vårt UL sa barnmorskan att vi kunde behålla vårt datum den 15/8 men hon skulle även kunna flytta fram oss någon dag. Så vi skulle vara "redo" på bebis någon dag innan dess. 
•Eftersom det är vanligare att föda tidigare med andra barnet. Främst om första barnet kom inann BF. Och Selma kom på sin beräknade dag. Dock med 14 minuters marginal, så hon hade lika gärna kunnat komma dagen inann dess. 
•Jag har haft förvärkar i dryga tre veckors tid nu. Så jag har verkligen trott och de har känts som att något varit på G under en längre tid. 
•I fredags gick min slempropp som de så fint heter. Vilket är ett tecken på att förlossningen är på G. De behöver dock inte betyda de, men de är vanligt. Detamma under förra graviditeten, så startade värkarna någon dag efter de. 

Men men, bebisen kommer när hon är redo men den här mamman är sinnes redo iaf. Så, de är synd att vi inte är överens där. 

Från de ena till de andra, så har vi idag haft vänner över på middag. Idag hade vi betydligt skönare väder än igår, så vi tände grillen och så satt vi ute hela dagen och kvällen. 


♥ /Linn

myror i brallan

Imorse när jag vaknade så kände jag bara "nej inte en gravid dag till i mitt liv" så less att en tår rann ner för min kind eller två. Men de var ju bara att bita ihop och sluta larva sig. Dock har de varit en slappar söndag, iaf till en början. Låg en timma i badet efter frukost. Sov middag med Selma i hela 2,5 timma. Upp och satte mig på soffan du kände sen bara att nej nu måste jag göra något. 

Chrille trodde jag hade slagit mig när jag sa att vi skulle ut och gå och gå i backar. 
Annars är jag den som knappt orkar gå från soffan till köket. 
Hur som, upp och ner från backen fem gånger, promenad genom skogen, runt hela området och så avslutade vi i lekparken. När jag kom hem så dammtorkade jag hela nedervåningen. 
Nu för vi vänta och se om mitt ryck ger resultat. Troligtvis inte men jag fick myror i brallan för första gången på väldigt länge. 

Idag kändes de som höst ute föresten. På med tunn mössa, galonbyxa och stövlar på barnet och så duggade de till och från. När vi kom hem så blev de soppa och macka till middag. Som sagt, riktig höst feeling på den här dagen, men inget mig emot. 

♥ /Linn

kom ut nu!

Klockan är stax över 01 och jag är lika gravid som jag var igår vid den här tiden. Jag börjar ge upp hoppet om att de blir en bebis den här helgen ändå. 

Roligare än så här blir nog inte min blogg just nu i väntans tider.

Nu är de nog dags att sova... 

♥ /Linn

fredag

Vilken sommardag vi fick idag, nästan 30 grader varmt och de kändes. Vi var ute i solen på förmiddagen men jag höll mig i skuggan. 

Idag har vi även besökt mamma på jobbet och efter de åkte vi ut till Alexandra och Philip och träffade bebisen. Så liten, näpen och söt. Ja, såklart man blev mer sugen. Mer sugen på bebis och mer sugen på att inte vara gravid. Selma och Jollan lekte fint ihop, som vanligt får jag säga nu. 
När vi var hemma så tände Chrille grillen och vi satt ute och åt middag. Blev en bra dag det här. 

♥ /Linn

förhoppningar


Ikväll lugnade Chrille min socker- kaka craving. Har inte kunnat släppa tanken av en nybakad sockerkaka och ett kallt glas mjölk nu på ett par dagar. Inget jag annars skulle ta först i fika-väg men nu var de så gott. 


Utöver de så har de varit en lugn dag. Ida var snäll och kom över imorse och hämtade mitt kiss. Haha. 
Igår hos barnmorskan så benhövdes nytt urinprov tas och de skulle vara på plats imorse. Så även idag slapp jag promena dit, så himla skönt och uppskattat med skjuts och hjälp. 
Just nu så består mitt liv mest av att "överleva dagen" låter kanske hemskt men vill ju så gärna att den här graviditeten ska vara över. Har såna förhoppningar på den här helgen, att de ska dra igång. 
Chrille gick på helg idag, så de skulle ju passa perfekt. Imorgon ska vi även besöka Alexandra och Philles nytillskott Hollie inte ens en vecka gammal så då lär man ju inte bli mer sugen på att träffa Vilma. Hehe. 

♥ /Linn

tick tack

Besöket hos barnmorskan gick fort idag. Var bara inne och tog lite blodtryck, vägdes, lyssnade på bebisens hjärta och hon kände även på magen att hon nu är helt fixerad. Wiiie! Kanske betyder de något? Att de är på G snart? Hopps kan man ju alltid göra. 


Idag har jag föresten känt mig ovanligt pigg för att vara jag. Då vill jag ändå konstatera att mitt blodtryck var lågt och att jag somnade på soffan innan maten. Men, jag har ändå fått lite gjort. Vikt tvätt, hängt två maskiner, plockat saker, plockat två maskiner med disk, badat Selma och dammsugit båda våningarna och trappan. Kanske sätter de igång efter detta? Haha. Önsketänkande igen, finns ju faktiskt inget man själv kan göra även om man kan testa att vara aktiv, gå i trappor, dricka hallonblads te eller ha sex. Är inte sugen på något av de om man säger så. 

Såhär glad var Selma idag över sitt hallon och blåbärs kladd. Tur de finns Vanish! 

♥ /Linn

hoppa

Hej på er! 


Idag kliver vi in i V 40 och endast 6 dagar kvar till BF. Om en timma befinner jag mig hos barnmorskan och hoppas de blir sista besöket. 

Igår kom Chrille hem med en studsmatta, mot min förtjusning. Har man en sån liten tomt som vi har, så tycker ja de är synd att ställa en studsmatta som tar upp halva gräsplätten men de tyckte inte han. Selma har fått försmak av Lucas och Majas matta och älskar att hoppa på den. Så Chrille tyckte att vi också skulle ha en. Jag resonerade som så att bara för att ett barn har de ena eller de andra så kan man inte köpa samma, för att Selma tycker de är kul. Men han vann den här "fighten" och nu står mattan på plats. För att säga vad som är bra med den, är att man har koll på barnet. Där i kommer hon inte långt, den kommer förhoppningsvis vara rolig i flera år och ja, de viktigaste av allt är ändå att hon älskar den. 

♥ /Linn

kärt återseende

Idag var de äntligen dags för en mammaträff igen. Vi sågs hos mig i början av sommaren och innan dess var de ännu längre sen. Idag var även hela ligan samband och barnskaran har utökat med ytterligare en lien pojke. 

Inom loppet av två månader så kommer två till. Även Sanne väntar en liten tjej, så nu är vi snart ett helt fotbollslag. 
Ida hade ordnat med god lunch både till oss mammor och barn. Blev en bra dag och Chrille hämtade oss efter jobbet. 

♥ /Linn
RSS 2.0