besök
Hej på er!
Just nu handlar livet en hel del om sömn, i förregår natt sov jag (vi) nästan hela natten medan inatt kändes de som om jag bara hann blunda mellan varven. Men såhär ska de vara att ha en bebis, bara så ovan då Selma sov så gott om nätterna när hon var ett spädbarn. Fick iaf ta igen lite sömn imorse och sov bort hela förmiddagen medan Chrille och Selma åkte iväg på ärende.
Just nu har vi Carla och barnen över, ociaialt att blogga då tänker ni, men de är ute. Igår var Anna och barnen över, så nu har alla barn fått träffa sin nya kusin för första gången.
Carla hade med sig fika från lilla maräng i Järna, dessa bullar var helt galet goda. För goda, måste nästan dit redan imorgon och köpa fler.
så kul att fylla på
Den som fick mest på stan idag var iaf Selma, Vilma fick ingenting. Hon får nöja sig med att ärva, haha. Inte för att de går någon nöd på henne inte.
Nu inväntar jag bara H&M paketet sen ska jag rensa ut smått och även sommar kläderna och göra plats för de nya. Har även en annan påse med kläder som hänger i hallen som jag inte tagit tag i, med två plagg från Zara. De bra mycket roligare att fylla garderoben när de blir mycket kläder, så detta kom vi hem med idag.
Allt från H&M och Lindex.
dagen
De blev ingen tokig födelsedag det här ändå, eller helt i min smak iaf.
Jag blev serverad frukost på sängen innan de var dags att göra sig ordning och åka iväg.
La parkering för 3,5 timma och vips så var tiden nästan slut. Tiden går absolut fortare med två små och dess behov, även om Vilma sov sig igenom nästan hela vistelsen.
Vi hann iaf med en lunch och så shoppade vi en del. Mitt halsband hittade jag tyvärr inte, eller mina berlocker fanns inte så tror jag beställer de. Vill ha berlocker med ett S och ett V. För Selma och Vilma, så därför kunde jag såklart inte ta något annat eller andra bokstäver.
Jusde, för att inte glömma.
När vi kommer hem står en påse på trappen. I ligger två buketter, jag hade fått blombud från både Emma och jobbet. Födelsedags blommor från Emma <3 och grattis till bebisens-ankomst-blommor från jobbet och en liten nalle. Så de tackar ja för.
B- day, knorr & barnkläder
Hipp hipp hurra, för mig idag!
27 år blev man, börjar gå utför helt enkelt. Just nu ligger jag med Vilma på bröstet medan de andra två är uppe sen över en timma tillbaka. Tanken var att jag skulle få ligga kvar och sova en timma till eller två, men de tyckte visst inte min bebis. Hon knorrar och har svårt att komma till ro. Jätte jobbigt faktiskt, somnar en stund sen snurrar hon på sig igen.
På dagarna och kvällarna sover hon djupt och länge men på nätterna är hon mer vaken, typiskt. Jag är ju inte den som kan sova heller om hon eller Selma inte sover. Vilma gråter ju inte eller låter inte speciellt mycket, så Chrille sover som en stock. Men för mig känns de bara inte bra att sova om hon inte är helt nöjd. Typiskt en mamma antar jag.
Nu är de dock dags för oss att gå upp och ta tag i dagen. Jag vill till Nyköping och kika i affärer och köpa en födelsedags present till mig själv, från Chrille. Haha. Har önskat mig ett halsband som han inte haft möjlighet/ hunnit köpa, vilket är helt okej nu i dessa tider. Sen ska vi äta lunch och gå på stan. Så blir en bra dag de här trotts allt.
Dessa fina barnkläder får pryda detta inlägg.
Väst, rosa mössa och skor har dock legat hemma i kanske 1-2 månader. Men visar de ändå, de andra sakerna är på väg hem till mig eller till Selma. De var dags att fylla upp garderoben med lite höst kläder samt nya kläder i stl 92.
obekväm
Idag tog vi första promenaden tillsammans med dubbelvagnen. Ner till vattnet för att mata ankorna och så mötte vi sen upp Ida och Maria i Thule parken (lekparken). Där fick de stora leka loss och jag fick amma offentligt för första gången. Man är ju inte smidig direkt, där måste jag ändå föredra flaskan. Men hemma i soffan är de såklart annat, men de är väl en vane sak de med antar jag? Men för tillfället kände jag mig väldigt obekväm.
Selma tyckte de var spännande att åka bredvid Vilma och ville kika ner hos henne flera gånger <3
Annars så har vi badat båda två tillsammans ikväll, nu sover Selma och jag och Chrille ska börja kolla på första avsnittet av gåsmamman. Typ de enda i Sverige som inte sett den serien än, men bättre sent än aldrig. Men först en efterlängtad dusch.
unnade mig
Idag var mormor, morfar och mamma över på en fika. Främst för att mormor och morfar skulle få träffa Vilma för första gången sen för att mamma fyllt år och jag fyller på tisdag, så ville de fika med oss även av den anledningen.
En annan hatar nu mera att fylla år, vill verkligen inte "ställa till med kalas" längre, som förut. Då var de både tjejmiddagar och fika. Tycker dock att de är trevligt och en anledning till att ses, men sen jag gick barn så har de blivit så att jag känner att varför ska jag firas, de räcker med att fira barnen, om man inte fyller jämt. Typ.
Hur som helst så blev jag bortskämd av mamma med lite "må bra saker" efter en graviditet. Fick Bla. Ny perfym med tillhörande lotion och spa artiklar.
Jag skämde även bort mig själv igår med att beställa hem en bricka. Den tänkte jag ha på vardagsrumsbordet med ljus på. Fyller ut lite, så tomt just nu. Även en vas klickade jag nyss hem, har suktat efter båda sakerna länge nu.
Tyckte ja var värd dessa saker just nu helt enklet men nu är det färdig shoppat med saker till mig själv!
Idag var vi även och storhandlade. Mamma kom tidigare, så hon tog med sig Selma till badhuset medan vi åkte iväg. Vilma fick sitta i babybjörnen på Chrille, hon skötte sig fint och sov sig igenom hela besöket. Skönt, för jag hade varken med mig blöjor eller extra kläder. Tänkte bara att "mjölken har jag ju med mig" man skulle alltså inte kunna tro att det var till mitt andra barn. Orutinerad mamma och pappa också med andra ord, men igen olycka skedd.
magknip
Aldrig mer vindruvor, inte så länge jag ammar iaf. Ida varnade mig, lagom tills man smällt nästan hela paketet, då jag skickade en bild. Googlade sen och just vindruvor och andra livsmedel ska man visst passa sig för om man inte vill ge bebisen magknip.
Sagt och gjort, natten blev därför sådär. Vilma kom bara (tillslut) till ro på mitt bröst så jag satt och halv sov hela natten. Tur Chrille är hemma iaf och Vilmas mage blivit bättre på morgonen. Förns då kunde jag lägga ifrån mig henne och vi tog en lång sovmorgon.
Annars har dagen varit bra. Selma och Chrille har bakat kakor som vi fikat på, tagit en promenad till lekparken/ skogen och bebis gosat.
Nu har vi ätit god middag och när Selma lagt sig, är de dags för ytterligare ett avsnitt eller två av Farang, så spännande.
första glaset
Första glaset på nio månader, ja den första munnen var så god. Har verkligen längtat efter smaken av alkohol.
Dock fick jag utslag runt munnen på en gång, kroppens reaktion på lite alkohol efter så lång tid utan en droppe. Dock drack jag bara nån mun och de räckte, som sagt. Underbart att inte vara gravid och kunna få ta lite vin till maten en fredag och kunna raka benen i duschen utan att få andnöd typ. Nöjt av båda dom delarna idag och av att nå ner och klippa mina tånaglar, haha.
Nu sover båda barnen sen en timma tillbaka, eller Vilma sover hela tiden. Men Selma sover och vi ska sätta på ett avsnitt av Farang och ta fram godiset, fredagsmys var de här 🙋🏼
bvc
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder...
Idag var vi ute en stund och Selma fick hoppa i vatten pölarna, de är populärt.
Vi hade även bvc besök för Vilma för första gången och amningen har gett resultat. Hon är nu uppe i sin startvikt, så de känns skönt. En annan är ju orutinerad på de här med amning så de känns ju skönt att hon går upp i vikt på min mjölk.
min förlossningsberättelse
Vid 06.30 gick jag upp för att kissa i vanlig ordning. Märker då blod på pappret, blod i underlivet och graviditet går inte hand i hand så smyger upp för att inte väcka de andra och ringer sen förlossningen i Nyköping.
De ber mig att åka in för en kontroll men barnmorskan i telefonen säger även att de troligtvis kan vara ett tecken på att något är på gång och säkerligen inget att oroa sig för. Hon berättar även att vi kan räkna med att få åka hem efter de. Vilket jag redan räknat med. Fanns de alltså en liten chans att få stanna kvar och att de var på gång? Väcker sen Chrille, ringer mamma som kommer för att passa Selma. Packar bilen med våra väskor och babyskyddet, ifall att.
På plats så undersöker de mig, konstaterar snabbt att allt ser bra ut och att vi kan räkna med att åka hemåt. Något sånt.
Jag frågar dock om vi kan få göra ett ultraljud, då vi hade tid (fredagen) dagen efter för tillväxt ultaljud då min BM trodde bebisen var storleken större. Medan vi ändå var på plats och hade barnvakt. De fick vi och jag lägger mig med magen i luften och kikar på den svart/ vita skärmen. Barnmorskan mäter varenda kroppsdel, flera gånger om. Vi sitter tysta och jag var inte de minsta nervös. Efter ett tag berättar hon att bebisen i min mage förväntas väga 4,9 kilo. Jag säger sen något i stil med att "nu börjar jag gråta" hon säger sen att den inte behöver vara så stor utan kan även uppskattas till 4,2 eller 4,6kg. Jag slänger mig upp från sängen, ställer mig på alla fyra och hyper ventilerar. Ber om något att spy i, vilket jag aldrig gjorde men de var nära. Jag fick verkligen sån ångest, jag sa att jag ångrat mig och ville inte ha ut bebisen. Alla förstår ju vilket håll hon skulle ut, så hennes beräknade vikt var inget en redan livrädd, gravid tjej ville höra. Efter barnmorskan lugnat ner mig, berättat att de inte gör stor skillnad då huvudomfånget oftast är detsamma så skulle de gå bra ändå. Ringde sen mamma och Ida som även dom lugnade mig en stund. Tanken på att bli snittad, skrämde mig med så jag kände bara sån ångest över vad som komma skall. Men nu var de iaf dags för oss att bli igångsatta, jag kunde inte riskera att Vilma skulle gotta sig i magen och jag skulle behöva gå över tiden mer och hon skulle bli ännu större.
Fick min första dos vid 12.00 någonting. En spruta med vätska i munnen, som smakade absolut ingenting och vi var igång!
Kände såklart inget med detamma utan denna process kunde ta ett tag tills värkarna skulle starta. De var en solig dag och lunchdags så jag och Chrille promenerar till ett gatukök en bit bort från sjukan. Vi får i oss en varsinn burgare, mer än så hann vi inte innan jag kände av de första värkarna. Promenaden tillbaka, så har de startat, håller Chrille hårt och stannar upp när värkarna kommer. Men de är absolut hanterbara.
När vi kommer upp på förlossningen igen, så får jag min andra dos. Mer än så behövdes inte för nu var de igång, på riktigt och jag hade börjat öppna mig.
Tror jag var öppen 3cm vid de där laget. Jag kämpar på med värkarna och ber om att få ta ett bad. Så vi spolar upp ett bad och visst var de skönt att ligga där, en stund. Upp igen och jag skulle även gå på toa, kommer inte upp från toan då jag blev likblek och var på väg att svimma.
Tillbaka till sängen och jag har öppnat mig 5cm. Nu gör de ont och värkarna är längre inte hanterbara, inte ens luftgasen som jag fått där innan hjäper. Jag ber om en epuidral och en läkare kommer sen in och sätter den i ryggen på mig. Efter någon minut så lägger jag ifrån mig lustgasen och känner ett halleluja moment!
Smärtan var som bortblåst, herregud vad skönt de var. Sist så tog den aldrig, så kände aldrig de jag fick känna nu. Gudsgåva till kvinnorna. Under kanske tre timmar så mår jag relativt bra, behöver lustgasen ibland men till en början så kunde jag blunda en stund eller leka med telefonen. Jag tyckte de gick fort ändå, helt plötsligt var jag öppen 8cm. Inte långt kvar nu, tänkte jag. Kanske får jag krysta ut den här bebisen snart och allt är över. Där någonstans så har jag haft värkar i kanske 7 timmar och börjar se ljuset i tunneln.
Där någonstans så får jag även feber frossa utan dess like, fryser helt galet mycket och hackar tänder. Epuidralen känns längre inte helt fantastisk och värkarna gör sig nu påminda och trycket neråt är snart olidligt.
Jag kämpar på igen med febern i kroppen som höll i sig ända tills de var över. Öppnar mig ändå relativt fort och efter ytterligare en timma eller två så är jag 10cm öppen. Äntligen tänker jag då! Under den här tiden har jag varken fått äta eller dricka, så var så törstig efter all lustgas och hungrig efter att inte fått stoppa något i magen på tio timmar. Varför, var för att om jag skulle behövas snittas så skulle jag vara fastande.
Varför de trodde att ett ev snitt skulle ske, var för att de konstaterade att bebisens huvud var ruckbart och inte trängt ner ordentligt. Jag sa till barnmorskan att jag var livrädd för ett kejsarsnitt, hon peppade mig med att de trolitvis inte skulle behövas men att jag ändå inte fick äta eller dricka om de skulle bli så. Hon lät ändå ganska övertygande så jag var inte orolig för ett snitt. Nu hade jag varit helt öppen i en timma eller mer. Smärtan var olidlig och jag bokstavligen skrek i lustgasen och önskade att allt var över. Blir undersökt igen och inget händer, huvudet ligger inte som de ska så de skulle vara omöjligt för mig att krysta ut henne. En läkare kommer in och även hon konstaterar att de blir en snitt.
Min störta mardröm, jag var så himla rädd. Grät hysteriskt och ville bara försvinna från min egen kropp.
Snabbt gick de och jag rullades helt plötsligt ut från rummet. Hade massa folk omkring mig som drog iväg mig till operations rummet. Tog några värkar på vägen och skrek av smärta. Hackade tänder och skakade av feberfrossan och rädslan över att de skulle skära upp min mage och jag kunde inte påverka de.
Jag kollar Chrille djupt i ögonen och säger att jag vågar inte. På plats i operations salen så var de precis som på film. Vitt, sterilt och utan fönstrer. Massa lampor och läkare i blå kläder. Jag får massa saker i armarna, dropp och ja, jag vet inte vad de var som hänge fast i mig. Fick dricka en äcklig shot som smakade kallsup sen drog de iför ett skynke stax nedanför brösten så jag inte skulle se något. De ger mig bedövning och frågar sen om jag kände något (medan de drog en kniv mot magen) jag svarade ja, fast jag knappt kände något. Eller jag kände, men de gjorde inte alls ont. De väntade nångon minut och upprepade de, jag sa igen att jag kände av. De var bara för att dra ut på de, jag var aldrig redo att de skulle börja dra kniven i min mage. Men de hade de redan gjort. Jag kollar Chrille i ögonen som står framåtlutad över mig, bara stirrar i honom. Livrädd och kände sånt obehag. Jag hade inte hunnit förbereda mig på detta, de gick så fort. Även om de inte gjorde ont, så kände jag vad de gjorde där bakom de blå skynket. Kände när hon kom ut, eller plockades ut ur magen. Kände hur de drog i skinnet medan de sydde ihop mig.
Väntade även på de första skriket och där kom de. Jag blev lugnare. Hon var ute och hon lever. En barnmorska torkar snabbt av henne, lindrar in henne i en handduk och visar upp henne. Chrille gråter som ett litet barn och säger att hon är så fin. Jag är mest i chock och kände mig tom och kunde inte ta in så mycket, samtidigt kände jag mig så lycklig.
Chrille följer med barnmorskan till ett annat rum där navelsträngen ska klippas och Vilma ska mätas och vägas.
Och där får jag ligga kvar, vänta på att bli sydd. Eller på att bli färdig sydd, de tog sån tid, tror de höll på en hel timma. Kräktes gjorde jag även där emellan och stirrade rakt in i väggen, skakade som ett löv av den där febern och tyckte bara så synd om mig själv. Ville ju vara med Chrille och Vilma. Efter ett tag så kommer de tillbaka, berättar att hon kom ut 21.26 var 53cm lång och vägde 4605g.
Sen försvann de igen, vet dock inte vad som var på tur då men jag blir sen själv inrullad på uppvaket. Där ligger jag i mörkret och klockan är runt 23. Säger till mig själv att "du är bäst, du klarade de" var så himla lättad. Hon var ute och jag hade precis genomgått min största rädsla. Även genomgått hela förlossningsarbetet i nio timmar och blivit igångsatt (som även de var en stor rädsla för mig).
Strax där efter kommer iaf Chrille in med Vilma till mig. Hon tar bröstet och jag känner mig som sagt som värdens jävla super women. Klockan tickar och jag ville så gärna ringa mamma. Men telefonen var på rummet, visste hur orolig hon var.
Hur som. Vid 00.00 tiden så rullas vi in på BB, får den berömda brickan med smörgåsar och Pommac. Sover inte mycket den natten, utan kunde inte sluta stirra mig blind på min andra dotter, helt perfekt och underbar. Tänk att hon låg i min mage. Tänk att hon var ute nu. Den känslan är obeskrivlig och fantastiskt. Njöt av de- nuet innan jag tillslut fick lite sömn.
Dagarna på BB var tuffa. Jag upplever att de inte går att jämnföra smärtan i kroppen efter att föda vaginalt/ med snitt. Första dagen var såklart värst. De gjorde iprincip ont att prata. Men de blev som tur var bara bättre och bättre för varje dag som gick/ går. På Tordagen den 17/8 föddes hon och på söndagen valde vi att åka hem.
Bästa hemresan någonsin, att få lämna sjukhuset och ta med oss vår bebis hem till en erfterlängtad storasyster. Nu är familjen komplett och jag känner mig lyckligt lottad som fått två så fina tjejer. Nu spelar lixom inget annat, någon roll alls. Nu är de bara jag och min familj, vi kan lixom knyta igen den här säcken nu. För nu blir de inte bättre än såhär.
Godnatt på er, hoppas ni orkade läsa :-)
de rullar på
Och så ligger vi i sängen och alla sover utom jag, en klassiker.
Dagarna flyter på här hemma och vi tar de lugnt. Idag har Chrilles mamma varit och hälsat på.
Allt fungerar överraskande bra. Amningen, Vilma sover sig igenom dagarna och är nöjd, Selma visar ingen tendens till svartsjuka utan verkar tycka om sin lillasyster, jag mår bättre för varje dag som går och Chrille är hemma med oss i tre veckor till. Jag ska inte klaga på livet just nu ändå!
Imorgon har de gått en vecka sen vi åkte in och Vilma kom till världen. Då tänkte jag skriva ner hela förlossnings berättelsen innan jag helt glömmer och raderar den historian från mitt huvud.
Idag fick Vilma testa att gymma för första gången, såklart för liten och helt ointresserad men ville testa. Hon tappade nappen och Selma var snabb på plats och stoppa in den i munnen på henne.
Visst är gymmet fint föresten?
De fick jag (hon) av tjejerna på min baby shower :-)
få komma ut
Idag var vi ute hela familjen tillsammans, en kort promenad till lekparken och tillbaka. Men de var helt lagom och så skönt att få komma ut en stund.
Selma ville köra vagnen.
Annars då?
Jo, mjölken har runnit till och jisses vilka meloner. Japp, de kan jag verkligen bjuda på. Då amningen aldrig kom igång och funkade sist så är detta helt nytt för mig med knöliga bröst och ökad volym. Kände dock till de såriga bröstvårtor och aj, vad ont de gör. Men ser fram emot att de ska släppa snart. I övrigt så blir hon mätt och belåten och de känns skönt.
första dagen hemma
Hej du soliga, underbara måndag!
Igår kom vi hem och den känslan är ju så speciell. Precis som förra gången, var de lika mäktigt denna gång att lämna BB och rulla hem bilen med en ny liten familje medlem i.
Första natten hemma har gått bra. Bara jag som haft svårt att sova ordentligt. Så mycket i huvudet så de var svårt att komma till ro helt enkelt.
Gårdagen var ändå bäst. Topp fem bästa dagarna i mitt liv. Alltså att få träffa Selma igen, som blivit så stor så snabbt. Som sprang mot oss och skrek av lycka och sa "heeejjj mammaaa, heeejjj pappaaa" och bokstavligen slängde sig i famnen på oss och skakade av lycka, hon pussades och höll hårt runt halsen. Kunde såklart inte hålla tårarna inne. De var så underbart. Så liten men ändå så stor.
Hon säger även hej Vilma och vill gärna ge henne napp och filt. Näe, underbara ungar och dom är mina!
De var så mysigt imorse också när alla fyra låg i sängen och drog oss. Sånt man längtat till under graviditeten men kändes som om den dagen aldrig skulle komma.
Har engentligen massor jag vill blogga om, men avslutar här, nu.
Kommer mer sen, nu passade jag på attuppdatera medan bebisen är nöjd bredvid och Chrille är ute med Selma i vagnen så även hon får sova. Kanske ska jag passa på att göra detamma? Känns ju som att man blivit överkörd av ett tåg så kanske vore skönt med lite vila. Längtar dock efter dagen jag är helt läkt, blir så hetsig när jag kommer hem. Vill fixa massor och ut på mysiga promenader men får knappt lyfta Vilma så nu blir de lugna dagar framöver.
Jusde. Tackar för alla era komentarer i inlägget under 💓
Vilma
Som ni kanske misstänkt så beror min bloggpause på att lillasyster kommit till världen. En förlossningsberättelse tänkte jag faktiskt försöka knopa ihop denna gång. Men inte nu.
Den 17-08-17 kom Vilma kl. 21.26 med akut snitt och choklade oss med sina 4605kg och 53cm. Mycket bebis att älska med andra ord.
Vilma är så go med sina stora kinder, pussvänliga läppar och runda armar. Hon sover just nu på Chrille och jag mår okej. Men visst är de annat att läka efter ett snitt. Fått starka mediciner och igår kom jag inte upp på benen. Men idag känns de redan bättre och jag längtar så mycket hem till Selma.
Igår var hon och mamma dock här och hon sa Vilma så fort hon såg lillasyster och sa sen. Hej så mamma, pappa och Vilma när hon skulle hem med mormor igen. Inte en tår, så jag vet att hon har de mer än bra men saknaden är så stor att jag bölar bara nu när jag skriver de. Men nu ska jag njuta av bebis bubblan. Så mycket känslor och tankar...
big baby?
Idag hade jag tid hos barnmorskan. Allt såg fint ut, tog alla prover man kunde kändes de som. Dagens överaskning var helt klart 1kg minus på vågen, sen förra veckan.
Sen att magen (alltså min SF kurva) hade dragit iväg och jag följer längre inte kurvan, utan magen ligger sträcket över de normala. Eftersom vi inte kan få upp någon information från min förra graviditet, så minns jag inte vad jag låg på då (bytt barnmorska). Så på fredag kl 11.00 befinner vi oss i Nyköping för ett ultraljud. Där kan dom uppfatta barnets längd och vikt. Men jag är inte så orolig att jag ska föda ut en jätte bebis heller, men självklart ska de kollas upp då de lägger på sig i vikt nu och är hon redan stor är jag inte så sugen på att gå över tiden två veckor, utan då kommer vi planera en igångsättning ganska omgående.
Dock så var jag minst lika stor förra graviditeten, vägde nästan på kilot detsamma som nu och hade jätte mycket vätska. Vilket också kan påverka magens storlek. Ut kom Selma på 3266g och var 51cm lång. Ska bli spännande att se vad som väntar nu, de är såklart en helt annan person i magen den här gången. Bara jag som har svårt att ta in att hon kanske inte kommer att vara och se ut exakt som sin syster. Men de är den bilden jag har i mitt huvud hela tiden. Men vi får se vad de säger på fredag helt enklet, om inget skett tills dess...
BF
Jaha nehe! Då var dagen här, dagen man räknat ner till i nio månader men ingen bebis än.
Vi har haft en lugn dag hemma i vanlig ordning (typ). Badat badkar, då jag känt mig stel som en pinne, tittat film och sovit middag. Nu kom vi iprincip nyss in, kändes dumt att bara hållit sig inne en sån fin kväll, fast än energin och orken var = noll.
Så tog vi faktiskt bilen ner till centrum för att Selma skulle få leka av sig i den stora lekparken, vi har även matat ankorna och handlat.
Idag åkte hon föresten rutschkana själv för första gången. Hon vill annars alltid hålla handen.
ställa om sig
Jaha nehe då går vi och lägger oss då och vaknar upp med BF imorgon. Dags att börja "tagga" övertid. Jag trodde verkligen inte de skulle ske. Som jag skrev tidigare så var jag så inställd på att hon skulle komma helgen som var.
Med tanke på att;
•På vårt UL sa barnmorskan att vi kunde behålla vårt datum den 15/8 men hon skulle även kunna flytta fram oss någon dag. Så vi skulle vara "redo" på bebis någon dag innan dess.
•Eftersom det är vanligare att föda tidigare med andra barnet. Främst om första barnet kom inann BF. Och Selma kom på sin beräknade dag. Dock med 14 minuters marginal, så hon hade lika gärna kunnat komma dagen inann dess.
•Jag har haft förvärkar i dryga tre veckors tid nu. Så jag har verkligen trott och de har känts som att något varit på G under en längre tid.
•I fredags gick min slempropp som de så fint heter. Vilket är ett tecken på att förlossningen är på G. De behöver dock inte betyda de, men de är vanligt. Detamma under förra graviditeten, så startade värkarna någon dag efter de.
Men men, bebisen kommer när hon är redo men den här mamman är sinnes redo iaf. Så, de är synd att vi inte är överens där.
Från de ena till de andra, så har vi idag haft vänner över på middag. Idag hade vi betydligt skönare väder än igår, så vi tände grillen och så satt vi ute hela dagen och kvällen.
myror i brallan
Imorse när jag vaknade så kände jag bara "nej inte en gravid dag till i mitt liv" så less att en tår rann ner för min kind eller två. Men de var ju bara att bita ihop och sluta larva sig. Dock har de varit en slappar söndag, iaf till en början. Låg en timma i badet efter frukost. Sov middag med Selma i hela 2,5 timma. Upp och satte mig på soffan du kände sen bara att nej nu måste jag göra något.
Chrille trodde jag hade slagit mig när jag sa att vi skulle ut och gå och gå i backar.
Annars är jag den som knappt orkar gå från soffan till köket.
Hur som, upp och ner från backen fem gånger, promenad genom skogen, runt hela området och så avslutade vi i lekparken. När jag kom hem så dammtorkade jag hela nedervåningen.
Nu för vi vänta och se om mitt ryck ger resultat. Troligtvis inte men jag fick myror i brallan för första gången på väldigt länge.
Idag kändes de som höst ute föresten. På med tunn mössa, galonbyxa och stövlar på barnet och så duggade de till och från. När vi kom hem så blev de soppa och macka till middag. Som sagt, riktig höst feeling på den här dagen, men inget mig emot.
kom ut nu!
Klockan är stax över 01 och jag är lika gravid som jag var igår vid den här tiden. Jag börjar ge upp hoppet om att de blir en bebis den här helgen ändå.
Roligare än så här blir nog inte min blogg just nu i väntans tider.
Nu är de nog dags att sova...
fredag
Vilken sommardag vi fick idag, nästan 30 grader varmt och de kändes. Vi var ute i solen på förmiddagen men jag höll mig i skuggan.
Idag har vi även besökt mamma på jobbet och efter de åkte vi ut till Alexandra och Philip och träffade bebisen. Så liten, näpen och söt. Ja, såklart man blev mer sugen. Mer sugen på bebis och mer sugen på att inte vara gravid. Selma och Jollan lekte fint ihop, som vanligt får jag säga nu.
När vi var hemma så tände Chrille grillen och vi satt ute och åt middag. Blev en bra dag det här.
förhoppningar
Ikväll lugnade Chrille min socker- kaka craving. Har inte kunnat släppa tanken av en nybakad sockerkaka och ett kallt glas mjölk nu på ett par dagar. Inget jag annars skulle ta först i fika-väg men nu var de så gott.
Utöver de så har de varit en lugn dag. Ida var snäll och kom över imorse och hämtade mitt kiss. Haha.
Igår hos barnmorskan så benhövdes nytt urinprov tas och de skulle vara på plats imorse. Så även idag slapp jag promena dit, så himla skönt och uppskattat med skjuts och hjälp.
Just nu så består mitt liv mest av att "överleva dagen" låter kanske hemskt men vill ju så gärna att den här graviditeten ska vara över. Har såna förhoppningar på den här helgen, att de ska dra igång.
Chrille gick på helg idag, så de skulle ju passa perfekt. Imorgon ska vi även besöka Alexandra och Philles nytillskott Hollie inte ens en vecka gammal så då lär man ju inte bli mer sugen på att träffa Vilma. Hehe.
tick tack
Besöket hos barnmorskan gick fort idag. Var bara inne och tog lite blodtryck, vägdes, lyssnade på bebisens hjärta och hon kände även på magen att hon nu är helt fixerad. Wiiie! Kanske betyder de något? Att de är på G snart? Hopps kan man ju alltid göra.
Idag har jag föresten känt mig ovanligt pigg för att vara jag. Då vill jag ändå konstatera att mitt blodtryck var lågt och att jag somnade på soffan innan maten. Men, jag har ändå fått lite gjort. Vikt tvätt, hängt två maskiner, plockat saker, plockat två maskiner med disk, badat Selma och dammsugit båda våningarna och trappan. Kanske sätter de igång efter detta? Haha. Önsketänkande igen, finns ju faktiskt inget man själv kan göra även om man kan testa att vara aktiv, gå i trappor, dricka hallonblads te eller ha sex. Är inte sugen på något av de om man säger så.
Såhär glad var Selma idag över sitt hallon och blåbärs kladd. Tur de finns Vanish!
hoppa
Hej på er!
Idag kliver vi in i V 40 och endast 6 dagar kvar till BF. Om en timma befinner jag mig hos barnmorskan och hoppas de blir sista besöket.
Igår kom Chrille hem med en studsmatta, mot min förtjusning. Har man en sån liten tomt som vi har, så tycker ja de är synd att ställa en studsmatta som tar upp halva gräsplätten men de tyckte inte han. Selma har fått försmak av Lucas och Majas matta och älskar att hoppa på den. Så Chrille tyckte att vi också skulle ha en. Jag resonerade som så att bara för att ett barn har de ena eller de andra så kan man inte köpa samma, för att Selma tycker de är kul. Men han vann den här "fighten" och nu står mattan på plats. För att säga vad som är bra med den, är att man har koll på barnet. Där i kommer hon inte långt, den kommer förhoppningsvis vara rolig i flera år och ja, de viktigaste av allt är ändå att hon älskar den.
kärt återseende
Idag var de äntligen dags för en mammaträff igen. Vi sågs hos mig i början av sommaren och innan dess var de ännu längre sen. Idag var även hela ligan samband och barnskaran har utökat med ytterligare en lien pojke.
Inom loppet av två månader så kommer två till. Även Sanne väntar en liten tjej, så nu är vi snart ett helt fotbollslag.
Ida hade ordnat med god lunch både till oss mammor och barn. Blev en bra dag och Chrille hämtade oss efter jobbet.
snart i mål
Hej på er!
Nästan två dagar har gått utan en uppdatering, hör ju inte till vanligheterna i den här bloggen som annars uppdateras varje dag. Men vet ni, jag är så less så vet inte vad jag ska skriva mer. Har heller inte tagit några bilder och alla vet ju att blogginlägg utan bilder är jätte tråkiga.
Men för att skriva något så kan jag ändå säga såhär. Att de har varit en bra helg, den har innefattat de mesta. Både egentid, god mat, träffat massa vänner, mamma har varit på besök och idag åkte vi till MOS för att shoppa och äta lunch.
Kanske inte var de smartaste såhär i höggravid- tider men de var Chrille som ville komma hemifrån, då idag var hans sista semester dag. Imorgonbitti ringer alltså klockan och de är dags att återgå till jobb. Dock hinner han inte jobba sådär jätte många dagar innan han får vara hemma med oss igen (pappa dagarna vid barnets födelse). Tackar heller inte nej till hans mjukstart denna vecka, nu är de tungt att bara vara så de har varit guld värt att ha honom hemma såhär sista delen av graviditeten. Både för min och Selmas skull.
Ikväll packades föresten också den där BB väskan. Även om jag hade lagt fram de mesta innan så har jag nu lagt ner i väska, necessär och tagit fram babyskyddet. Allt är klart och redo för att slängas in i bilen när de väl sätter igång. Kusinen Alexandra fick barn här om dagen så de gjorde ju inte att man blev ännu mer sugen på att få sin bebis på utsidan. Men mest sugen är jag på att inte vara gravid, säger hon som ligger och suger på en tabelett mot halsbränna och lät sin kille somna först idag. Inatt tog han nämligen sin kudde och sov på soffan då jag snarkar så dant. Blä!
Nej vi avrundar där. Kanske kommer ett roligare inlägg imorgon :-)
på tu man hand
Mysig kväll i Trosa, bara han och jag.
Selma lämnade vi hos mamma och Tompa innan vi åkte vidare mot Trosa.
Åt god mat och bara nöjt av varandras sällskap. De var välbehövligt. De lär dröja ett tag innan de händer nästa gång vi tar barnvakt nu när nästa barn kan komma precis vilken dag som helst.
goda våfflor
När ens insta har flödat med dessa våfflor till och från några somrar i rad så kunde jag längre inte hålla mig. Så idag blev de ett besök till skärgårdsvåfflan i Oxelösund. De var definitivt inte de sista. Så goda våfflor och mysig miljö. Verkligen värt ett besök :-)
Vi hittade bästa bordet, helt själva precis nere vid vattnet också. Anna gjorde oss sällskap, de var kul.
När vi var klara åkte vi till Nyköping och shoppade lite och tog en macka på expresso house innan vi åkte hem.
Idag köpte jag ett puder, linne och kofta till mig själv. Inget till Selma, framsteg. Haha.
vecka 39
Imorse vaknade jag med förvärkar delux. En alvedon och ett varmt bad senare så gick de över efter en timma eller två. Samtidigt så vill jag inte att de ska gå över, utan att de ska sätta igång. Men ändå är de så skönt när de släpper.
Såhär ser dagsformen ut i V.39 smidig tjej.
På mig har jag idag mitt nya linne, resten av kläderna jag beställde var för stora. Haha kan ni tänka er. Byxorna var så breda att de hade fått plats en till tjockis i dom och tröjan hade jätte långa armar. Typiskt. Men linnerna får jag ta och behålla, resen byter jag nog ner mig en storlek. Härligt, de var inte igår. Haha!
bebisens månad
Månaden är här. Månaden då vi blir fyra. Dagarna räknas nu ner och jag är beräknad om exakt två veckor, men den här dagen är ju slut så mindre än så om man ska vara korrekt. Här hemma får vi dagarna att gå och jag försöker hitta på saker, men med handen på hjärtat så vill jag för de mesta bara vila mig och vänta på tills de drar igång. Är så less på att vara gravid, har skrivit de förut men de blir ju inte bättre desto närmare bf jag kommer. Imorgon kliver jag in i V 39. De är helt galet.
Nu ska jag försöka sova, till och med de har blivit något jobbigt. Eller att ta sig upp och kissa flera gånger per natt. Att vända på sig, då jag får ont i höften om jag legat på den för länge. Att hitta en ok sov ställning (sakar så att ligga på mage). Att känna hur fingrarna är så stela och korviga eller att vakna av halsbränna delux. Nej, men godnatt på den då. (Jag är inte bitter, kom nu bebis) de får (nästan) göra hur ont som helst, klarar inte av att vara såhär gravid många dagar till.