Linn | mamma till S

Okej, vänta lite här! Kom nyss på att det är över en vecka sedan jag tog studenten, kändes ju som igår. Typ, eller nej. Men i varje fall som att det var fyra dagar sen. Eller tre.
Det var snart typ ett halvår sedan vi, när jag säger vi menar jag (mig, Ida och Malin. Vi kanske borde gifta oss?) bokade vår resa. Nu är det i varje fall lite mindre än två månader kvar.
Det kändes som att det var igår, eller okej. Jag minns det som att det vore igår. Känslan av när Ica maxi ringde till mig och sa att jag skulle få komma på anställnings intervju. Och nu har jag jobbat där i snart ett halv år.
 Det kändes som att det var inte alls för länge sen jag och Chrille fick titta på lägenheten, jag smälte direkt när jag kom in och sa inte ett ord. "Linn, är den inte bra?" -Joooooooo!!!! Nu har vi bott här i över tre månader.
Det känns inte alls som det var hela tre år sedan jag började ettan på gymnasiet, lärde känna Ida, Elin och alla andra underbara klasskompisar. Kommer fan till och med ihåg vad jag hade på mig första dagen. Nu har det gått tre år..... och nu går jag inte ens kvar.
Kommer igåg första gången jag och Chrille pratade på msn, jag minns exakt vad vi skrev och när det var middag, slängde jag i mig maten för att springa tillbaka till datorn och fortsätta att prata med honom.
Jag minns första kvällen vi sångs ett gäng hemma hos honom, jag minns exakt vilka vi var, vad vi gjorde och hur det kändes. Jag minns första gången han gav mig en puss, det var utanför Maddes port. Hon gick upp för trapporna med jag stannade kvar för att säga hej då (och väntade hoppades på den där pussen) när det var klart så la jag mig ner i trapphuset och var alldeles as lycklig. Jag minns allt, även fast det är 2,5 år sedan om inte mer.
Okej, jag tror ni förstår vittsen. Tiden bara rusar iväg, dagarna bara går och går och jag hänger knappt med.